...

ibland känner man sig helt ensam. det känns som att det inte finns någon som förstår sig på en. att det inte finns någon som som verkligen är nära en. någonstans långt bak vet man att det inte är så, att det finns folk som bryr sig. men dagar som denna misslyckas man att tro på det. det känns som att man inte har någon nära sig. som att ingen förstår.
jag är expert på att dölja hur jag egentligen mår, hur jag egentligen känner. även för mig själv. idag har jag nästan skrattat konstant. och det har verkligen varit ren glädje. men så när man är ensam och inte har något att göra då kommer känslorna. jag försöker tänka på alla underbara människor jag har runt omkring mig. på allt bra jag har i mitt liv. jag försöker se mig själv ur ett bra perspektiv. se allt jag är bra på. men dagar som denna går det bara inte. jag kan inte se mycket positivt. de sakerna som jag var glad över igår känns små idag, obetydliga. men innerst inne vet jag också att det inte är så. jag måste bara komma till det känslostadiet där jag förstår det igen.
tills dess mår jag såhär. och det orkar jag inte. jag orkar inte göra något just nu. all energi bara försvann. vill bara lägga mig och sova och aldrig gå upp igen. men det vet jag att jag inte kommer göra. den dagen jag gör det är jag inte mig själv längre..


hur ska jag klara sånna här dagar när du inte finns längre..?


Kommentarer
Postat av: cathrine

jag älskar dig!

2010-04-21 @ 23:15:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0